0

Hemma igen

I onsdags landade jag på Arlanda. Bettan och Olle hämtade mej. Han åkte vidare mot Stockholm, där han skulle gå på konsert med Bob Dylan. Bettan och jag åkte hemåt och som vanligt körde vi bort oss i Uppsala.

Vi stannade i Sala för att köpa lösviktsgodis och skriva in mej i Sverige. ”Det hinner ni inte idag”, sa den inte så serviceinriktade tjänstemannen bakom disken.

Vi började skriva in mej iallafall. Tjänstemannen vände sej till Bettan med frågor som gällde mej, trots att jag stod precis bredvid.  

Så länge vi inte är inskrivna kan vi till exempel inte ta telefonabbonemang eller beställa internet. 

Bettan och barnen har redan fått det mesta i huset i ordning. Jag började packa upp resväskor och plocka fram undanstoppade väskor med bråte. 

Jag har sorterat kläder. I Kenya klarade jag mej på en tröja, ett par långbyxor, några shorts och en handfull t-shirts. Mina kläder upptog en hylla i vår garderob. Nu är det lite annorlunda. Hur kan jag ha samlat på mej så mycket kläder?

Kanske för att jag inte kan skiljas från ett enda av mina plagg. Inte ens dom som är trasiga eller urtvättade. Jag gav mej själv 10 års köpstopp. Nu ska jag bara använda mina gamla trasor.

Johnny

För fyra år sen packade vi tolv väskor. Jag hittade spåren nu. Vi försökte att viktmaximera och räkna ut vad vi skulle behöva i Kenya.

0

Sista dan i Kenya

Ikväll går flyget. Jag packar och packar om. Till sist inser jag att jag måste skiljas från några gamla favoritplagg. Bettan kommer att bli glad när hon ser att min slitna färnebofotbollströja inte fick följa med hem. Jag sörjer den redan, ett plagg med så mycket minnen. Eller egentligen kanske jag sörjer att jag ska lämna Nairobi. Skolan och alla jag lärt känna genom åren.

Svenskarna är ju lättare att träffa framöver, men kenyanerna träffar jag nog aldrig igen. Igår satt jag och tre arbetskamrater och drack upp våra sista slattar av rom, gin och whiskey. Mina arbetskamrater höll små informella tal, nästan som predikningar över min, Bettans och våra barns förträfflighet. Ju mindre det blev i flaskorna, ju större blev orden. Särskilt Bettan blev hyllad. Hon har gjort stort intryck på samtliga och när de pratar om henne verkar hon vara det största som hänt mänskligheten sedan Moder Teresa.

Det är jättekul att de har trivts med mej och Bettan som arbetskamrater och när nån berömmer våra barn slickar man ju begärligt i sej allt i den vägen. Det är underbart att höra att de betett sej bra i alla lägen och behandlat alla respektfullt. Så är det tyvärr inte med alla förstod jag när de berättade om hur någon vid något tillfälle betett sig, både vuxna och elever. Jag trodde att vi hade lämnat klassamhället.

De poängterade flera gånger hur trevligt det var att bli bjuden på vår fest, tillsammans med den svenska personalen. Att vi ansträngt oss för deras skull med kenyansk mat och att Bettan kom och bjöd om och passade upp på dom, för en gångs skull.

Att kenyanerna fikar på en plats, och svenskarna samtidigt på en annan var konstigt i början, tyckte jag, sen vänjer man sej. Varför delar vi upp oss? Vill vi inte få till en samhörighetskänsla? Jag har försökt att fika med kenyanerna nån gång per vecka. Det kenyanska mjölkblandade och ibland kryddade teet är något som växt på mej och jag vill gärna ha en kopp varje förmiddag. Det har blivit viktigare än kaffe, som är sådär på skolan.

Min lista på göromål blir kortare och kortare. I eftermiddag ska jag hämta min medicin och mina glasögon. Väskorna är packade, med nåra kilos övervikt. Jag hoppas att det går bra.

Förberedelserna på skolan inför nästa läsår är i full gång. Det målas, muras och byts fönster. Det kommer att bli jättefint.

Här hade jag tänkt tillbringa några timmar varje dag. Tyvärr har det varit för kallt. Jag får båda i Sverige istället.

Vi hörs i Sverige, Johnny

0

Afrikanska mästerskapen

Kenya har haft stora framgångar som friidrottsnation, speciellt löpning på de lite längre distanserna. I rugby är man hyfsade. Fotboll däremot har gett få framgångar. Kenya ligger strax utanför top-100 på FIFAs världsranking, men nu har landet kvalificerat sig för de Afrikanska mästerskapen som går i Egypten.

De nordafrikanska- och västafrikanska länderna dominerar fotbollen, i viss mån även Sydafrika, på den här kontinenten. I år har flera östafrikanska länder kvalificerat sig, som Tanzania, Uganda och Kenya. Delvis beror det på att hela 24 länder är kvalificerade för mästerskapet, det vill säga nästan hälften.

Igår spelade Kenya sin första match i mästerskapet. Det blev förlust mot Algeriet, som var alldeles för bra. De ska möta Senegal, som är det bäst rankade afrikanska laget just nu, och Tanzania. Jag följde matchen i Zebrarummet på SSN.

Ni kanske förstår varför tv-rummet kallas Zebrarummet.

Johnny

0

Misslyckat kuppförsök i Etiopien

Samma dag som jag lämnade Etiopien gjordes ett kuppförsök, som misslyckades. En kompis frågade om jag märkt några oroligheter. Det gjorde jag inte.

Bahir dar och Addis var där morden skedde och det var i de städerna jag var under fredagen och lördagen.

https://svenska.yle.fi/artikel/2019/06/23/misslyckat-kuppforsok-i-etiopien-flera-myndighetspersoner-har-dodats-eller

Premiärministern, Abiy Ahmed, verkar populär i de flesta läger, dock inte bland gamla korrupta makthavare som förlorat inflytande.

Fotot är från Tanasjön vid Bahir dar.

Johnny

1

Addis Abeba

Addis är en stor stad. Typ Nairobis storlek, eller cirka fyra miljoner invånare.

Trafiken är dock mycket drägligare. Jag tänkte skriva ett hyllningsinlägg efter min första färd med stadståget. Det fungerade utmärkt och resan kostade 70 öre.

När jag skulle hem var det värre. Första tåget som passerade försökte jag inte ens kliva på. Det var redan överfullt. Några tappra (läs galna) män tryckte sig på, medan andra män stod utanför och knuffade på. (Ungefär som det ser ut när Bettan och jag packade resväskorna. En satt på väskan medan den andra försökte få igen dragkedjan.)

Nästa tåg kom jag på men jag har aldrig upplevt en värre trängsel någonsin. Jag stod mindre än en halvmeter från dörren och det var knappt jag tog mej ur tåget. ”Som hoppressade sillar” är en underdrift. Det var värre än längst fram vid kravallstaketet på en Magnus Uggla-konsert i Kärrgruvan tidigt 80-talet. (Bettan kan bekräfta.) Barnen skrek hysteriskt och folk kunde inte ta sig ut.

När jag åkte tåget senare var det fullpackat men inte i närheten som då.

Tåget i Addis.

Jag besökte två museum. Nationalmuseumet, där en modell av Lucy finns, samt Red terror museum, som berättar om Mengistus och Dergregimens övergrepp.

Johnny

0

Saker som är lite annorlunda i Etiopien jämfört med andra östafrikanska länder jag har besökt.

Kaffet är jättegott och de tar sitt kaffe på allvar.

Maten är god och mer kryddstark. Injera, ett pannkaksliknande surt bröd gjort på teff, som serveras med olika röror är stapelfödan.

Kvinnorna har inte löshår och peruker.

I Kenya finns två frisyrer för män: snagg eller nästan snagg (om man inte är rasta förstås). Här är utseendet mer individuellt och alla frisyrer är gångbara.

Kvinnorna bär inte saker på huvudet. (Jag fick omvärdera lite, men i mindre utsträckning iallafall.)

Alla är väl stolta över sitt hemland. Här är man jättestolta. Etiopien har aldrig varit en koloni. Italien försökte.

Musiken som spelas är enbart etiopisk. Den är repetetiv och nästan hypnotisk.

De är ortodox kristna.

Europeiska språk gör sig inte besvär. Ok, visst finns det människor som pratar engelska men inte alls i samma utsträckning som i Uganda och Kenya. Även Tanzania och Rwanda var betydligt enklare att ta sig från i med hjälp av engelskan. (Även denna punkt fick omvärderas. Där de är lite mer vana vid turister pratas engelska, men första veckan träffade jag knappt någon.)

Frukten är fåtalig och dyr.

Man har gräs på golvet.

En sjal eller en filt hänger över var mans (eller kvinnas) axlar.

Tiden! Klockan räknas från soluppgången, ungefär klockan sex på morgonen. Exempelvis blir 7.00 klockan 1.00 här. Så räknar man visserligen i grannländerna också, men inte uteslutande.

Antalet månader är 13 och året är 2012.

Jag kanske kommer på fler.

Johnny

0

Bahir dar

Bahir dar med 350.000 invånare är femte största stad i Etiopien. Stan har ett behagligt klimat, 1800 möh, och ligger i nordvästra delen av landet, alldeles söder om Tanasjön.
Planterade palmer längs huvudgatan bidrar till semesterkänslan.

Här kan man ju slöa en eftermiddag.

Sjön är den största i landet, lite större än Vättern. Det ligger flera kyrkor och kloster, som man kan besöka, på öar i sjön. Här börjar en av Nilens bifloder, Blå Nilen.

Båttur på Etiopiens största sjö.

Johnny